torsdag 27 september 2012

Så har det alltid varit?

Förra sommaren var jag höggravid, smälltjock och tyckte allmänt synd om mig själv. Jag kände att det var inte mer än rätt att jag unnade mig något extra i min "eländiga" tillvaro. Det resulterade i en prenumeration på månadsmagasinet Mama. Nu, sådär ett år senare, dimper tidningen fortfarande ner i brevlådan och jag ser alltid framför mig hur jag ska krypa upp i soffan med en kopp kaffe och bara njuta av en lugn stund. Nu blir det ju aldrig så, när man har en klängig ettåring som också vill vara med och läsa. Hur som helst, detta inlägg ska inte handla om själva tidningen Mama utan om genus (såklart!).

I augustinumret 2012 ställer Mama en fråga till sina läsare om genus- och jämställdhetsarbetet i skolan. Frågan lyder: "Vad tycker du om att lärarna arbetar med genus och att motverka könsroller?". Frågan i sig är det väl inget fel på egentligen även om jag kan tycka att det är lite sorgligt att vi, år 2012, ens ska behöva reflektera kring ämnet. En mer naturlig fråga borde vara "Hur tycker du att lärarna ska arbeta med genus och för att motverka könsroller?" men strunt samma. Det som fick mig att reagera var framför allt en av läsarmammornas svar. Så här svarar Linda 32, mamma till Bella 7:


Det finns så mycket som upprör mig i mammans svar så jag vet inte riktigt var jag ska börja. Men jag börjar från början. Mamman lägger själv in begreppet hen som en naturlig del i skolans genus- och könsrollsarbete, vilket jag inte tycker är helt befogat. Jag har svårt att tro att någon lärare skulle få för sig att kalla en elev för hen, om det står klart att eleven är en tjej eller kille. Hen är inte ett ord som ska ersätta han och hon som pronomen, utan kan fungera som ett komplement. Om man inte vet vilket kön en person har är hen ett utmärkt litet ord som förenklar för oss. Istället för att behöva säga "han eller hon" räcker det med ett litet hen. Men det kanske viktigaste aspekten av ordet hen är att vi inte, som vi ofta gör i stor utsträckning, ska förutsätta att den vi pratar om är en kille (eller tjej för den delen). Detta är vanligt förekommande när vi pratar om olika yrken. Vi säger han om doktorn även om det numera är fler tjejer än killar som läser till läkare och vi säger hon om förskolepedagogen trots att det arbetar många duktiga killar på förskolorna. Då är det väl bättre att inte förutsätta något utan bara säga: "Jag ska träffa min nya läkare idag. Jag hoppas att hen är snäll och kompetent." Det är inte är inte värre än så.

Vidare till Linda. Hon undrar också varför vi ska tvinga barnen att leka med samma saker och vara lika. Detta är tyvärr en vanlig missuppfattning av vad genusarbete går ut på, att killar inte ska få leka med vissa leksaker och att tjejer inte ska få leka med andra. Det är precis tvärtom. Att vara en genussmart förälder och förskolepedagog handlar om att erbjuda alla barn, oavsett kön, alla leksaker. Försöka väcka ett intresse och göra typiska "pojkleksaker" spännande för flickor och tvärtom, att försöka få barnen att upptäcka nya saker och sidor hos sig själva. Om den lilla flickan sedan väljer att stanna i dockhörnan hela dagen så är det helt okej men då har hon i alla fall fått en möjlighet att välja själv. Genus handlar inte om att stöpa barnen i samma form utan att låta dem växa i den form de själva är skapade i. Genus handlar inte om att likformighet. Genus handlar om att alla barn är olika och att de ska få vara det.

http://www.genusfokus.se/om/vad-ar-genus/

Sedan kan jag bara inte låta bli att kommentera det klassiska argumentet som Linda använder sig av. "Tjejer har i alla tider lekt med dockor och killar har i alla tider lekt med bilar." I alla tider? Bilar har funnits i ca 100 år. 100 år är ingenting sett ur ett historiskt perspektiv. Det kan inte finnas en gen hos killar som gör att de skulle, rent biologiskt, dras till bilar. Killar har inte i alla tider lekt med bilar för bilar har inte funnits i alla tider. Sedan är det faktiskt så att bara för att något har funnits länge eller har blivit tradition behöver det inte innebära att det per automatik är bra. Slaveri, rasism och kvinnoförtryck har också funnits länge och under tidigare samhällen ansetts som helt naturliga företeelser, men inget vi idag vill lyfta fram som exempel på goda traditioner. Så det så.

Till sist säger ändå Linda att det är bra om lärarna arbetar för jämställdhet. Men i min värld är det i alla fall svårt att arbeta för jämställdhet utan att använda sig av genusteorier. Man kan inte tycka att genus är tramsigt och samtidigt tro att man kan arbeta för jämställdhet. Det går ju faktiskt inte.

http://varforskola.blogspot.se/2011/01/inskickat-tankar-om-genus.html

/Moa









2 kommentarer:

  1. Mycket tänkvärt och bra, Moa. Håller med dig, att prata genus och inte jämlikhet är nog svårt. Om du vill krypa upp i soffan och läsa Mama i fred kan jag komma och sysselsätta Ebbe!! Bara ring!!

    SvaraRadera
  2. thanks for sharing..

    SvaraRadera