Vill du läsa?

För en massa herrans år sedan köpte jag tre böcker på loppis. Jag kunde helt enkelt inte motstå Vill du läsa?-böckerna från tidigt 1950-tal av Elsa Beskow och Herman Siegvald. Det är något speciellt med begagnade böcker, de har liksom en historia. Den lilla flicka som lärt sig läsa med dessa tre böcker heter Barbro Jonasson. Hon har nämligen skrivit sitt namn så prydligt och fint på framsidan. Tänk att en hel generation lärt sig läsa med hjälp av dessa böcker.

 Detta är dock en tanke som är både lite härlig och samtidigt skrämmande. Böckerna är underbart fina och bilderna, speciellt de som är i färg, är otroligt vackra och välgjorda. Men samtidigt förmedlar läseböckerna ett uppdelat könsideal där pojkar och flickor ska veta sin respektive plats i livet. Flickorna i Vill du läsa?-böckerna får leka med dockor, baka kakor och drömmer om att ta hand om föräldralösa barn medan pojkarna roar sig med båtar, bilar och att äta upp kakorna. Här är ett utdrag ur bok nummer tre i serien:

I en bil, som kunde gå utan någon som sköt på, Klas och Bibbi ställde färden ut i stora, vida världen. Klas vid ratten som sig bör var naturligtvis chaufför. För att inte vara utan lilla Bibbi skötte tutan.

Tja, vad ska man säga. Kul för lilla Bibbi att hon i alla fall fick sköta tutan. "Du ska veta din plats lilla vän..." Jag tycker dock inte att böckerna är oanvändbara för det. Tvärtom. Jag kommer absolut uppmuntra Ebbe att läsa böckerna när han blir större, men det krävs att vi som föräldrar diskuterar innehållet med honom. Vi måste hjälpa honom att ifrågasätta och ställa kritiska frågor till böckerna. Och varför inte använda ett av alla tips från Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 om hur man kan läsa genussmart med sitt barn.

Flickans lott i livet?

Jag hoppas i alla fall att Barbro Jonasson, böckernas första ägare, växte upp och trots de rådande normerna i samhället kände att hon kunde bli vad hon ville. Och att hon inte bara fick vara passagerare och sköta tutan, utan också vara den som styr.

/Moa